Kärleksört

Hylotelephium telephium

Tillhör familjen fetbladsväxter Crassulaceae

Flerårig fetbladsväxt, suckulent, som blir ca 20-60 cm hög. Den har tjocka, saftiga blad för att kunna spara på vatten och klara av torra växtplatser. Den kan hålla sig länge och till och med fortsätta växa sedan den plockats, även utan att stå i vatten, särskilt om man plockar den med en del av de tjocka birötterna kvar, som lagrar vatten till växten.

Bladen är ovala till brett ovala, grågröna eller blågröna, strödda eller motsatta och ojämnt tandade. Stjälken är upprätt, rödaktig och föga förgrenad. Smaken är lätt syrlig. Blommorna är oansenliga och gröngula (finns också röda, rosa och vita blommor), sitter i kvastliknande blomställningar i stjälktoppen. De har 5 korta foderblad, 5 kronblad, 10 ståndare och pistillerna bildar 5 baljkapslar. Den blommar sent, i juli-oktober. Den har en tjock jordstam med utlöpande smårötter, som består av ett antal uppsvällda birötter som ser ut som små lökar och sitter i en liten klase. Det brukar sitta ca 10 lökformade birötter under varje planta. De har en nåtliknanade smak. Blomställningen står kvar över hela vintern med sin vinterståndare och skvallrar om var man kan finna de späda skotten om våren.

Växtplats
Fetbladsväxternas ursprungliga växttrakter är centrala och östra Europa och Kaukasus. Kärleksört växer i skrevor på torra platser som berg, klippor och hällar. Den förekommer vanligt upp till Ångermanland. Den trivs bäst längs kusterna, men finns inåt landet och runt de stora sjöarna. Längs kusten växer den upp till Norrbotten. Det är känt att den fanns i Uppsala Botaniska trädgård år 1685.

Fetbladsväxternas ursprungliga växttrakter är centrala och östra Europa och Kaukasus. Kärleksört växer i skrevor på torra platser som berg, klippor och hällar. Den förekommer vanligt upp till Ångermanland. Den trivs bäst längs kusterna, men finns inåt landet och runt de stora sjöarna. Längs kusten växer den upp till Norrbotten. Det är känt att den fanns i Uppsala Botaniska trädgård år 1685.

Folktro
Retzius skrev 1806 att ”Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock”. Örten har använts på olika sätt för att påvisa kärlek. Par kunde ge den till varandra som ett kärlekstecken, ty ”så länge kärleksörten håller sig är det ingen fara med kärleken”. Ett annat sätt var att hänga upp två exemplar en bit ifrån varandra i taket. Sedan skulle man, så fort man slagit upp ögonen på morgonen, se hur de vridit sig. Var de vända mot varandra var det ett gott tecken. Men om en av dem vände sig bort, eller ännu värre, om båda vände sig från varandra, så var det inte mycket hopp för förhållandet. Ett tredje sätt var att koka kärleksörten och blanda kokspadet i mat eller dryck, som man sedan bjöd det par man önskade skulle bli kära i varandra. I England hängdes örten upp som dekoration på midsommarafton och lades under kuddden på natten för att drömma om den tillkommande.. För att få någon att blir kär i en kunde man även lägga kärleksört under kuddden där föremålet för kärleken skulle sova.

Om den plötsligt vissnade togs det förr som ett tecken på att en människa skulle dö en för tidig död.

Odling
Kärleksört trivs i full sol i väldränerad jord. Plantera i rabatt, stenparti eller kruka. Den tål torka bra, men vattna vid torka, det minskar risken för mjöldaggsangrepp. Förökning sker med frö, delning av rotknölar eller, enklast, genom sticklingar. Sticklingar kan tas på sommar eller höst och sättas i vatten eller sandblandad jord. Ta bort bladen som hamnar under ytan och ställ i halvskugga. Den är inte invasiv utan sprider sig ganska långsamt där den trivs.

Innehåll
Kärleksört innehåller vitamin C, glukos, sackaros, stärkelse, protein, slemämnen, garvämnen, flavonoider och mineralsalter, men inget fett. Kolhydrathalten i färska rötter är ca 10%. En aminosyraanalys av proteinet i bladen visade att sammansättningen av de essentiella aminosyrorna i samtliga fall markant översteg det som rekommenderas för ett optimalt protein. Kärleksörtens bladprotein kan betecknas som bra och intressant. Särskilt mycket fanns det av aminosyrorna treonin, leucin, tyrosin+fenylalanin och lysin.

Arter och sorter
Det finns många underarter och ännu fler sorter av kärleksört. De är både förädlade (odlade), vilda och i form av förvildade korsningar. Den ursprungligt vilda sorten här i Sverige känns igen på det gula inslaget i blommornas färg.

Källor
Hylotelephium telephium ssp. maximum heter på svenska också bara kärleksört.
H. cauticola på svenska liten kärleksört – beskrivs i särskild artikel nedan
H. erythrosictum på svenska vitröd kärleksört
H. pluricaule på svenska karminkärleksört
H. sieboldii på svenska japansk kärleksört
H. spectabile på svenska kinesisk kärleksört
H. tatarinowii på svenska mongolisk kärleksört
H. telephium Atropurpureum-Gruppen på svenska purpurkärleksört
H. telephium ssp. ruprechtii på svenska finsk kärleksört
H. telephium ssp telephium på svenska röd kärleksört

Användning

Både bladen och rötterna används som föda. Bladen äts färska eller kokas i soppor. De kan även stekas i fett och användas som grönsak till fisk. Bladen har en bra C-vitaminhalt. Bladen är vattenrika och kan nyttjas som extra sötvattenkälla längs kusterna. Bladen är godast på våren och försommaren. Bladens smak och konsistens påminner lite om sparris och sockerärtor. På medeltiden var de en vanlig ingrediens i sallader och är goda och krispiga i en strimlad sallad. Rötterna äts kokade som rotfrukter eller torkas och mals till mjöl. De är stärkelserika och smakar lite strävt, som som potatis eller nötter. Efter avkokning förbättras smaken. Bladen är bra att woka.

Växten har även nyttjats för medicinska syften. Den är sammandrgande, blodstillande och antiseptisk. Örten har tidigare ordinerats mot blodspottning och rödsot (dysenteri). Den ingick i farmakopén, som Telephii herba, radix, men redan 1868 skriver Nyman att den gått ur bruk, men påpekar att krossade blad kan lindra svedan vid brännsår. Färska krossade blad har lagts som lindrande medel på sår och brännskador. De ansågs även verksamma mot liktornar, vårtor och valkar. Om man ville bli av med sina hemorrojder skulle man bära roten som en amulett tills den torkat. Den skulle hänga på ryggen mellan axlarna och det skulle vara lika många ”knölar” (uppsvällda birötter) som hemorrojderna.

Planterade man örten på hustak ansågs den kunna avvärja blixtnedslag. Örtens gotländska namn, dunderlök, kanske vittnar om detta.

Kärleksört räknas av svenska armén till en av de fjorton viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation.

De färska bladen lär kunna användas till att putsa skorna med.

Kärleksört är en bra pollen- och nektarkälla för nyttoinsekter.