Släktnamnet Thymus kommer av grekiskans thymon/thymos som i sin tur kan härledas från det grekiska verbet thyein som betyder dofta, eller av det grekiska ordet för rökelse thymiama. Namnet användes under antiken om såväl timjan som kyndel och syftade på såväl deras doft som användningen som rökelse. Namnet timjan i Sverige används både för att beteckna hela släktet och arten krydd- eller trädgårdstimjan. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.
På norska heter örten havetimian, dyrket timian, kryddertimian på danska almindelig timian, have-timian, på engelska thyme, garden thyme, på tyska Echter Thymian, Gartenthymian, på finska tarha-ajuruho, timjami.
Timjansläktet omfattar ett stort antal arter som varierar mycket i fråga om utseende och ursprung. De hör hemma i skilda världsdelar och växer under olika betingelser. Man hittar dem i regioner så långt åtskilda som Grönland och västra Asien men huvuddelen finns trots allt i Medelhavsområdet.
I det följande har jag försökt skilja mellan kryddtimjan (Thymus vulgaris) och backtimjan (Thymus serpyllum) men i äldre litteratur blandades de ofta ihop och när man skriver allmänt om timjan så kan man syfta på vilken som helst av dessa arter.
Kryddtimjan (Thymus vulgaris) kommer från västra medelhavsområdet. Numera påträffas den vild i hela Sydeuropa. Det är en flerårig ört. Men den är inte härdig på kallare (luddigt begrepp, men gäller nog mellersta och norra Sverige och utsatta områden) platser. Även i Västsverige är den ofta kortlivad, klarar sig högst 2-3 år. Kallas också för trädgårdstimjan. Aldén och Ryman använder kryddtimjan. Timjan förekommer på grässlätter och kalkrika marker.
Beskrivning. En 5-30 cm hög, vintergrön, starkt förgrenad halvbuske. Har ofta krypande växtsätt. Stjälken är kantig, grönbrun, från andra året vedartad. Bladen är vintergröna, motsatta, oskaftade, små (5-9 mm) linjära-elliptiska med inrullade kanter, undertill vitludna. Den blommar under maj till oktober med rosa eller vita tvåläppiga blommor, som sitter 3-6 i täta kransar från de översta bladvecken. Fodret är 3-5 mm långt, rörlikt med otydliga nerver, styvhårigt. Överläppen är kort med en trekantig mittrand och två lansettlika sidotänder. Underläppen är längre med två syllika, i kanten håriga tänder. Kronan är 4-6 mm lång med platt, urnupen överläpp och treflikig underläpp. Fröet är litet, klotrunt, brunt och blankt. Roten består av tunna, gråbruna rothår i tätt knippe. Smaken är bitter. Kryddtimjan är den mest aromatiska av alla timjanarterna. Torkade blad har starkare smak än färska vinterblad.
Innehållsämnen. 1-2,5% eterisk olja med de isomera monoterpenerna tymol (30-70%) och karvacrol (3-15%) och cymen. Eteriska oljan starkt varierande med tymol och karvakrol. Triterpensyrorna ursolsyra och olanolsyra, kaffesyra, luteolin.
Mytologiskt. Timjan har stått som symbol för mod och tapperhet. Under antiken drack grekiska och romerska soldater vin kryddat med timjan. De trodde att örten skulle göra dem starka och djärva i strid. Egyptierna, grekerna och romarna gjorde små kakor med timjanhonung och betraktade dem som ett värdigt offer till alla slags gudar. Egyptierna använde även oljan vid balsameringar och i parfym. Grekerna hällde den i badvattnet och lät den brinna som rökelse i templen. Romarna brukade den som luftrenare inomhus och troligen var det under romarnas erövringståg i Europa som timjan kom att hitta vägen norr ut. Hos både romare, greker och nordbor stod timjan också för kärlek och fruktbarhet. Timjan helgades åt kärleksgudinnan Afrodite och fruktbarhetsgudinnan Freja (i Norden). När kristendomen kom till Norden så försvann inte riterna utan man lät helt sonika jungfru Maria överta Frejas roll och örten kallades sedan jungfru Marie sänghalm, liksom gulmåran.
Under medeltiden förekom att man intog timjandryck vid en rit för att skåda älvor. Man bar in små buketter för att rena luften i rum där sjuka vistades. Timjans antiseptiska egenskaper utnyttjades även i domstolarna, där både rosmarin och timjan ansågs kunna skydda mot tyfussmitta från fängelserna. Timjan befriade från mardrömmar, svårmod och melankoli. Enligt ett recept från 1663 skulle det vara timjan i soppan när man ville övervinna blyghet.
Man trodde också att timjanrök fördrev ormar och råttor och att timjan kastat på elden hjälpte mot andningsbesvär. I olika skrifter hyllas timjan, tex av Kipling som besjöng ”Vindbiten timjan som doftar paradisets gryning”.
Timjan ingick i den så kallade ”kyrkbuketten” med doftande örter, som kvinnor bar med sig till kyrkan. På blomsterspråket står timjan för ”trofasthet”, ”medkänsla” och ”jag deltar i din smärta”.
Odling. Timjan ska odlas i mager och väldränerad, kalkrik jord för att den bästa smaken ska utvecklas. Helst soliga växtplatser. Örten tål torka. Den behöver skyddas för kalla vindar och under hårda, blöta vintrar. Beskär all timjan efter blomningen, dels för att främja nya skott, dels för att förhindra plantan från att förvedas och ränna iväg för mycket.
I mycket kalla områden – som i norra delarna av Sverige – får man betrakta timjan som ettårig växt i trädgården eller plantera den i kruka och flytta den inomhus under vintern.
Det bästa sättet att föröka timjan är att ta mjuka sticklingar, om man vill ha sortrena plantor. Bara några få, som kryddtimjan och islandstimjan kan med framgång odlas från frö.
Sticklingar tar man från nyväxta skott tidigt på våren eller sommaren. Gör dem 5-8 cm långa och plantera i en jordblandning av barkmull, torvmull och sand. Övervintra unga plantor under täckning och plantera ut dem påföljande vår.
Delning. Krypande timjan utvecklar luftrötter när de sprider sig. Detta gör att det är lätt att dela dem.
Avläggning är en god metod för stora timjanplantor som håller på att förvedas. Tidigt på hösten lägger man ner starka grenar och tidigt på våren blandar man jord med torvmull och sand och bygger upp en kulle över de kala, förvedade stjälkarna i mitten. Låt bara de unga skotten sticka upp. På sensommaren kommer många av dessa skott att ha utvecklat små rötter. Småplantorna kan tas om hand och planteras på nya växtplatser.
Frösådd – av kryddtimjan och islandstimjan. Så de mycket små fröna tidigt på våren på ytan av förberedda sålådor eller brätten. Jordblandning av barkmull, torvmull och sand. En undervärme på 15-21° underlättar. Täck inte fröna. Vattna bara minsta möjliga, eftersom spirande skott har lätt för att ruttna. På senvåren eller tidigt på sommaren sätts de avhärdade plantorna ut med 25-40 cm mellanrum.
Sjukdomar och skadegörare. Timjan är en aromatisk växt och slipper oftast undan ohyra. Om jorden är för fet kan plantorna angripas av bladlöss. Behandla i så fall med växtsåpa. Alla arter och sorter ruttnar om de blir för blöta under vintern.
Magne Osnes Haugen skriver i sitt faktablad att det är stor skillnad på timjan som vuxit i växthus och sådan som vuxit på friland. Inne får timjan fina små blad och stjälkarna är mjuka medan den timjan som växer ute får blad som liknar nålar och stjälkarna blir fort vedartade. Lisbeth Almark menar att detta sannolikt mest beror av att den drivs hårdare i växthus. I mager jord får den hårda blad även i växthus. På grund av detta får de olika användningsområden. De frilandsväxande – och vedartade – kvistarna används i fonder, sås och soppa och de kan läggas med tidigt i processen eftersom de tål kokning och höga temperaturer. En regel kan vara att blad och blommor bara skall få ett uppkok, medan rötter och vedartade kvistar kan kokas. Det är heller inte bra om växthustimjan växer alltför fort, det påverkar smaken negativt.
Som läkeväxt. Timjan beskrevs redan för 5000 år sedan på en sumerisk kilskriftstavla som läkeväxt. På 300-talet före Kristus nämner greken Theofrastos olika slags timjan. Vi kan anta att han skattade just timjan högt eftersom han kallade den för thymos som betyder själ och hjärta. I mer än två tusen år har man använt timjan i hostmediciner. Romaren Plinius skrev att timjan fördriver långvarig hosta och är bra mot andtäppa och kikhosta. Den medicinska verkan är upphostningsbefrämjande, kramplösande, bakteriedödande och aptitstimulerande. Innehållet av eterisk olja med tymol gör att den verkar slemlösande och bakteriedödande vid halsont och hosta. Timjan används ännu vid akut och kronisk hosta och kikhosta. Timjansirap användes som slemlösande och hostdämpande framförallt till barn. Timjan har även använts mot förkylningar i allmänhet.
Den eteriska oljan verkar antireumatiskt och brukar användas i salvor och liniment vid reumatisk värk. Några droppar av oljan i badvattnet lindrar.
Lisbeth Almark ger oss ett recept mot täppt näsa och bihåleproblem; lägg timjan i en skål, slå över hett vatten, luta dig över skålen och lägg en handduk över huvudet och andas in den varma timjanångan.
Drick timjante mot bakrus.
Låt timjan dra i olja och massera mot huvudvärk.
Arvid Månsson Rydaholm skriver i sin ”En myckit nyttigh Örta-book” att timjan (trädgårdstimjan) har fem dygder: ”1 Timjan med salt och ättika långsamt nedsvulgen, är den myckit god, som den långvarande hosta hava, det fördriver henne, och gör henne lösa till att utspotta. 2 Om man sjuder honom med vin eller öl, då är det gott för en trång och stackot anda, för levrat blod, för etter, och den lungesjukdom, och till de kvinnfolk, vilkas tid förhållin är, om det drickes. 3 För ryggvärk, och den värk som emellan skuldrorna är, eller ock man haver bröstvärk, då må man bruka timjan med ättika och honung. 4 Om han varder sjudin uti vatten, så länge att tredingen insjudin är, då utdriver han död barn av moderns liv, om det drickes. 5 Man må ock stöta honom små med ättika, och lägga honom där uppå som man haver höftavärk, det hjälper.
Olika sorter av Thymus vulgaris:
Thymus vulgaris ’Aureus’. Blekt rosa till lila blommor. Gröna blad som blir guldgula på sommaren. Fin smak som passar till vegetariska rätter.
Thymus vulgaris ’Lucy’. Blommar inte alltid men om den blommar så har den få, mycket blekt rosa blommor. Bladen är mycket små och gröna. Utmärkt till matlagning. Är både svamp- och bakteriedödande.
Thymus vulgaris ’Silver Posie’. Blekt rosa till lila blommor. Bladen brokiga i grått och silver med en rosa ton på undersidan.
Thymus vulgaris ’Fragrantissimus’. Blekt lila blommor. Blågrå fruktdoftande blad.
Varning. Överdrivet bruk av den eteriska oljan thymi oleum, som innehåller rent tymol, kan leda till irritationer i mag-tarm-kanalen, leverskador och ämnesomsättningsrubbningar. Den eteriska timjanoljan är giftig också i mycket små mängder och ska inte användas för invärtes bruk utom på läkares inrådan. Undvik timjanpreparat helt om du är gravid.
Andra arter och sorter av släktet Thymus
Släktet Thymus rymmer ca 350 arter och det är förstås omöjligt att räkna upp alla här. Jag tar därför endast upp några få andra arter. Arten backtimjan, som utöver stortimjan är inhemsk i Sverige, får en lite längre och utförligare beskrivning. Här kan man uppleva att samma saker kommer igen, vilket visar att kryddtimjan och backtimjan är ganska lika varandra.
Backtimjan (Thymus serpyllum) växer vild på torr, öppen sand- eller grusmark. Kan variera i storlek beroende på växtplats. Backtimjan är härdigare än andra timjanarter men är mindre aromatisk och bör användas färsk. I gamla örtböcker går den ibland, liksom gulmåran, under namnet Jungfru Marie sänghalm. I folkmedicinen har backtimjan ansetts utgöra ett gott skydd mot både djävulen och häxor. Backtimjan har haft många intressanta och fantasieggande namn som kolnae, kvendel, vild timian, back-te, vild polej, ruusört, jordhumle, backhumla, jomfru marie sengehalm. I Nordeuropa är det backtimjan som spelat den viktigaste rollen av alla arter, åtminstone fram till 1600-talet. Backtimjan nämns första gången i Nordisk litteratur 1240 av Harpestreng, då som kolnae.
Beskrivning. 5-30 cm hög. Utbredd, mattbildande, ständigt grön halvbuske. Vedartad vid basen med mattformigt växande, rotslående grenar och uppåtböjda eller uppåtstående fyrkantiga, 3 dm långa, blommande stjälkar. Mycket variabel. Blad motsatta och små, äggrunda eller tungformade med tydliga körtlar längs kanterna. Blommorna är tätt samlade i runda huvuden i spetsen av de upprätta skotten. De blommar i juli-augusti och färgar stora markpartier i rött-purpur. Fodret är rörformigt klocklikt med 3 korta och 2 längre tänder, krona rörformig och tvåläppig, fyra ståndare. Jordstammen är tunn och förvedad. Doften och smaken är aromatisk.
Innehållsämnen. Liksom all timjan innehåller den en eterisk olja med tymol, som har antiseptisk, kramplösande, slemlösande och konserverande verkan. Den användes av de gamla egyptierna vid balsamering. Den innehåller eterisk olja (upp till 1%) med huvudbeståndsdelen cymol, dessutom karvakrol och litet tymol. Eteroljan i växtens många underarter och varieteter innehåller terpenalkoholer och deras acetater samt cineol.
Medicinskt verkar backtimjan lugnande, urindrivande, kramplösande och slemlösande vid kikhosta och bronkit och hjälper mot gasbildning i magen. Timjante är bra att dricka vid förkylning. I hostmediciner. Utvärtes i liniment eller salvor för smärtlindring vid ryggskott, ischiasvärk eller reumatisk värk.
Under medeltiden rekommenderade Hildegard av Bingen backtimjan mot hudutslag och skorv, bitsår, huvudvärk och epilepsi. Enligt Linné hjälper den mot bakfylla: ”afkoket på topparne druckit för hufvudvärk efter erhållit rus, häfver det onda”. I samband med förlossningen lades örterna i sängen för att skydda kvinnan och barnet mot trolldom.
Ett hostlösande backtimjante görs genom att hälla 2 dl kokande vatten över 2 tsk finskuren backtimjan, täck över och låt dra 5 minuter, sila sedan. Drick 1 kopp flera gånger dagligen vid hosta med slem.
Stortimjan (Thymus pulegioides) liknar backtimjan, men är kraftigare och har större blad. Den har en fin timjansmak i mat. Den kan användas på samma sätt som backtimjan.
Citrontimjan (Thymus x citriodorus) är i och för sig flerårig men är bara härdig i södra Svrige. Höjd 15 cm, breder ut sig 20 cm. Lilarosa blommor. Den har ganska stora, starkt citrondoftande blad och lämpar sig därför bra för kryddning av fisk, kyckling, grönsaksrätter, sallader och såser. Te på citrontimjan är gott att dricka både varmt och kallt. Även citrontimjan innehåller tymol och verkar på samma sätt.
Thymus x citriodorus ’Archer’s Gold’ har rosa till ljuslila blommor med en mild timjansmak.
Thymus x citriodorus ’Bertram Andersson’ bildar en rundare tuva än ’Archer’s Gold’, bladen är något rundare och jämnare gula i färgen.
Thymus x citriodorus ’Fragrantissimus’ Små, blekt rosa eller vita bommor. Bladen är små, smala och grågröna. De doftar kryddigt av apelsin. Passar bra till wokrätter och fågel, även efterrätter.
Thymus x citriodorus ’Golden King’ rosa blommor. Ganska stora, brokiga gröna blad med gula inslag. Doftar starkt av citron. Bra till rätter med kycklig och fisk, god i salladsdressing.
Thymus x citriodorus ’Silver Queen’ Rosa blommor. Ganska stora, gråa blad med silverteckningar. Doftar starkt av citron.
Kryptimjan (Thymus caespitius) blir ca 10 cm hög och breder ut sig 20 cm. Blekt rosa blommor. Bladen är smala, klart gröna och sitter tätt på stammen.
Thymus comphoratus. Höjd 30 cm, breder ut sig ca 20 cm. Rosa eller ljuslila blommor. Stora gröna blad som doftar kamfer. Bildar en fin, kompakt buske.
Thymus cilicicus. Höjd 5-10 cm, breder ut sig 20 cm. rosa blommor. Klart gröna, smala, spetsiga blad som sitter tätt på stammen. Har en märklig doft av selleri.
Dvärgtimjan (Thymus doerfleri). Höjd 5 cm. Ljuslila till rosa blommor. Tunna, grågröna, håriga blad som bildar matta. Hatar att vara blöt på vintern.
Thymus doerfleri ’Bressingham Pink’
Thymus ’Doone Valley’ (Aldén och Ryman placerar denna sort under citrontimjan) Höjd 10 cm. Lavendelfärgade blommor. Runda blad, brokiga i grönt och gult.
Kummintimjan. Thymus herba-barona. Höjd 5 cm rosa blommor. Mörkt gröna, små blad med kumminsmak. Bra till kött.
Gråtimjan. Thymus pseudolanuginosus. Höjd 4-8 cm. Bladen är silvergröna och pyttesmå, elliptiska och helt håriga. Blommar sparsamt med ljusrosa blommor. Bildar kompakta mattor.
Till sist kommer ett recept på antiförkylningste från Lisbeth Almarks bok ”Min örtagård”. I denna bok kan ni läsa mer om timjan av olika arter och sorter.
4 g trädgårdstimjan + 4 g backtimjan får dra 5 minuter i två och en halv deciliter hett vatten. Drickes hett vid sänggåendet varje kväll.
Lisbeth Flising
