Namnet salvia kommer antingen av det latinska ordet salvare som betyder bota, läka, rädda eller av ordet salvus som betyder hela eller frälsa. På danska och norska heter salvia salvie, på engelska sage och på finska salviat. På spanska salvia, på tyska Salbei, på franska sauge, thé de la Grèce, på italienska salvia.
Det finns mängder arter eller sorter av salvia så det finns en hel del att välja på. Bara fyra anses som bofasta i Sverige; Skuggsalvia (Salvia glutinosa), stäppsalvia (Salvia nemorosa), ängssalvia (Salvia pratensis) och kranssalvia (Salvia verticillata). Här koncentrerar vi oss på kryddsalvia och nämner några andra arter på slutet. Olika källor benämner salvia och kryddsalvia på samma sätt, alltså kan det vara svårt att skilja de olika namnen åt. När man skriver om salvia och menar den ursprungliga formen eller arten så kan det lika gärna handla om kryddsalvia. Man skiljer inte på dem. Så jag tar med rent allmänna beskrivningar och användning i denna artikel. Kryddsalvia har fått egna namn både på svenska och andra språk. Gamla namn på kryddsalvia är till exempel: läkesalvia, sallevia, trädgårdssalvia, tysk salvia och äkta salvia.
Ursprung och utbredning. Kryddsalvia hör hemma i södra Europa, medelhavsområdet. Den omtalades redan i orfeusmyten och Hippokrates nämner den som ett medel mot lungsjukdomar. Kryddsalvia kom till Norden under tidig medeltid. På 1400-talet odlades den i den svenska allmogens täppor.
Kulturhistoria och myter. Hildegard av Bingen rekommenderade den på 1100-talet och Salernoskolan frågade: ”Varför ska en människa dö i vars trädgård det växer salvia, om inte därför att det inte existerar något medel mot dödens makt?” Salernoskolan var en läkarskola i Salerno, söder om Neapel i Italien. Den verkade under 900 – 1100-talen. Det finns många olika myter eller sägner om kryddsalvia. I en medeltida avhandling står det: ”Det är salvians önskan att göra människan odödlig”. Ett ofta citerat asiatiskt ordspråk är: ”Hur kan en man åldras, som har en salvia i sin trädgård?”
Romarna hade en speciell religiös ceremoni inför skörden av salvia. En utvald person, nybadad, barfota och iförd vit toga, inledde högtidligheten med offer av bröd och vin. Inga järnredskap skulle användas i skördearbetet, en klok regel eftersom järnsalter tycks gå illa ihop med salvia. Grekerna vigde salvia åt sin högste gud, Zeus. Salvians finaste egenskaper ansågs vara dess djupa renande verkan både fysiskt och psykiskt. Om man brände den hemma så renade den luften från sjukdomar, tobakslukt och ovälkomna andar.
Henrik Harpestreng, som levde på 1200-talet, skrev att man varje dag skulle dricka ett glas vin med salvia, då skulle allt orent drivas ur kroppen och människans inre bli friskt. 1600-talets kineser värderade salvia så högt att holländska handelsmän kunde köpa tre lådor te av dem mot en låda torkad salvia. Linné berättade att avkok av salvia eller salviate är otroligt bra för gamla och sjuka. Det är stärkande, nervlugnande och ett bra medel mot nattliga svettningar. Salvia sades vara bra för hjärnan, vettet och minnet. Salvia är symbolen för huslighet. När salvian trivs i trädgården betyder det att i det huset är det kvinnorna som styr.
Salvia lär färga grått hår svart.
Salvia lär också ha använts till trolldom och häxeri. I Frankrike skyddade sig tjuvar som plundrade pestoffer genom att gnida kroppen med bland annat salvia.
Beskrivning. Kryddsalvia är en 30 – 70 cm hög, flerårig halvbuske med fyrkantiga, håriga stjälkar, som är vedartade vid basen och grenar sig uppåt.. Bladen är avlånga, grågröna, motsatta. De har skaft och är hårda och finsågade med nrsänkt nervnät. Blommorna är ljuslila eller blåvioletta och kommer i juni-juli och sitter 4-8 stycken tillsammans i kransar i axlika blomställningar. Kronan har nästan rak överläpp och treflikig underläpp. Den har 2 ståndare. Doften är aromatisk. Smaken är aromatisk, kamferaktig och en aning bitter.
Innehållsämnen. 1-2% eterisk olja med thujon, cineol och kamfer. Bitterämnet pikrosalvin. Flavonoider. Depsid av kaffesyra och œ-hydroxy-dihydro-kaffesyra. Ursolsyra.
Odling. Salvia trivs i full sol och i lätt, torr, kalkhaltig och väldränerad jord. Så inomhus tidigt på våren. Fröets utvecklingstid är ganska långsam, det tar 5-6 veckor innan det blir plantor. Eventuellt kan man låta fröerna ligga i blöt 24-48 timmar innan man sår dem. Sticklingar rotar sig på ca fyra veckor sommartid. Sådd på friland rekommenderas inte i Sverige. Beskär efter blomningen, men aldrig på hösten eftersom det kan ta död på plantan. Första året vintertäcker man med fiberduk, halm eller annat material. Klipp ofta toppar för att hålla plantan tät. Gulnade blad kan tyda på för litet rotutrymme. Bladens arom varierar beroende på bl.a. jordens fuktighetsgrad och näringsinnehåll.
Norrut i landet bör man täcka salvia på hösten för att plantan säkrare skall övervintra.
Skörd. Salvia doftar mer i solen och oljehalten stiger under soliga dagar. Därför skall bladen helst skördas när det är vackert väder. Bästa smaken finns strax före blomningen. Lufttorka kvistar på en skuggig plats.
Andra arter
Salvia sclarea Muskatellsalvia. Härdig tvåårig ört som blir ca 60-70 cm hög. Färggranna högblad i blått, purpur och lila med vitaktig bladbas. Bladen är mjukt gröna och lätt skrynkliga. Drivs lätt upp från frö.
Salvia officinalis ’Tricolor’. Halvhärdig städsegrön perenn som blir ca 40 cm hög. Blå blommor under sommaren. Bladen har tydligt struktur och är brokiga i rosa, vitt och mörkrött. Bladen är små, smala, ovala och mycket aromatiska. Förökas med sticklingar.
Salvia elegans Ananassalvia. Flerårig men tål inte frost. Kallas också rödsalvia efter de scharlakansröda blommorna som kommer sent på säsongen. Doft och smak påminner om ananas. Användbar i matlagning på olika sätt, liksom fruktsalvia (Salvia dorisiana) som doftar frukt.
Lisbeth Flising