RAMSLÖK
Om ramslök
På norska heter den Ramslauk eller Ramsløk, på danska Rams-Løg, på finska Karhunlaukka, på engelska Ramsons, Bear’s Garlic, Wild Garlik, på franska Ail des ours, Ail sauvage, Ail des bois, Alliaire och på tyska Bärlauch.
Ramslök är en flerårig, ibland tvåårig, ört, som kan bli omkring en halv meter hög, 15-45 cm. Den växer i stora bestånd och på dess växtplatser kan man ofta känna en stark löklukt, särskilt då bladen börjat vissna. Löken är vit och smalt avlång. Stjälkarna är trekantiga och de två bladen stora med brett lansettlika bladskivor. Ramslök blommar i majjuni med rent vita blommor, som sitter samlade i rundat flocklika blomställningar. Blommornas kalkblad är stjärnlikt utbredda och blomställningen har inga groddknoppar. Ramslök är den enda av de vilda svenska arterna i släket lökar (Allium), som har vita blommor och breda platta blad, vilket ger den ett mycket karaktäristiskt utseende. Marguerite Walfridson beskriver doften som att hela växten har en intensiv och fin doft av vitlök och blomman har sin egen blomdoft. ”Det blir tillsammans en säregen blandning av liljeblom och vitlök”.
Ramslök är sällsynt och förekommer i en del av de sydliga landskapen upp till Uppland. Den växer i fuktiga lundar och lövskogar i mullrik jord och förekommer ofta talrikt där den etablerat sig. Första publicerade svenska uppgift om ramslök är i Rudbecks Hortus Botanicus från 1685 under namnet björnvitlök. Första fyndupppgift är från Gotland och publicerades år 1741, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920). Ramslök är fridlyst i Blekinge, men inte hotad. På andra platser kan den också vara fridlyst, tex på munkängarna i Kinnekulle och för övrigt, enligt ramslök.se, inom alla Kinnekulles naturreservat. Ramslöken kan nästan kväva annan växtlighet, där den trivs. Förr odlade man den runt humleodlingar för att hålla ogräset borta. Ingvar Svanberg skriver: ” Nära Lummelunds kyrka på Gotland observerade Linné denna lök 1741 och annoterade samtidigt: ’Bönderna sade…at hon af dem planteras i Humlegårdar, der med att fördrifwa Hundkaxor och annat ogräs. Boskapen berättades gierna äta henne, men at Miölken och Smöret där efter blefwo stinkande som af hwitlök.’” I Norge var ramslök under andra världskriget ofta den enda grönsak som salufördes till och med i Oslos finaste grönsaksaffärer. I Norge växte ramslöken från Baerum till Leksvik och på Vestlandet har flera platser till och med fått namn efter växten, t.ex. Ramslia. Ramslök förekommer rikligt i övriga Europa och Asien. Etymologi.
Artnamnet ursinum kommer av latinets ursus, som betyder björn, med oklar syftning. Enligt tysk folktro heter det att björnen, som lämnade idet om våren raglade omkring utmärglad och svag efter vintersömnen på jakt efter ramslök. När han hittade den, åt han av bladen och fick nya krafter redan efter tre dagar. Tidigare kallades växten anbart rams, vilket är ett av de äldsta växtnamnen vi känner till. Det är ett gammalt indoeuropeiskt växtnamn, som betyder lök och som återfinns i namnen på arterna i släktet ramsar (Polygonatum). Lena Israelsson skriver att ramslöken förr kallades för Sankta Britas lök och att den ansågs ha spridit sig från Vadstena kloster.”Ramslöken är den vackraste bland våra lökarter. Den uppträder gerna i talrika stånd och bildar behagligt gröna grupper med mjölkhvita blommor. Växer helst i genom multnade blad bildad jord.” Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria ll av C. F. Nyman (1868). Innehåll. Ramslök innehåller en flyktig olja (eterolja), enzymer, mineraler, spårelement samt C-vitamin. Den anses också vara antiseptisk och innehålla antioxidanter.
Ramslök trivs i djup mulllrik jord på halvskuggigt läge. Förökar sig gärna på egen hand, men kan förökas med lökar eller frön. Fröet behöver en köldknäpp för att gro, detta kan man ordna i frysen. Den är oftast problemfri, när den väl etablerat sig.
Bladen skördas under våren. Har kort förvaringstid färsk, ett par dygn i plastpåse med några droppar vatten i kylskåp. För att förlänga förvaringstiden kan man lägga den i olja (tvätta bladen noga först) eller vinäger. Eller hacka dem och lägg i olja i islåda. Som pesto står den sig några veckor i kylen. Man kan frysa den eller rosta den. Men torkning blir inte så bra, enligt min erfarenhet förlorar den mycket i smak.
Alla delar av ramslöken kan användas, blad, knopp, blomma och lök. Den har samma användning som vitlök, men här är det den nyskördade örten som används, inte löken.
Bladen kan ätas råa och hackade i sallader eller kokas med i maten. Den kan användas till pesto, smör, färskost, ramslökssalt, potatissallad, omelett, sill och i soppa. I varma rätter skall ramslöken tillsättas mot slutet, den är värmekänslig och kan lätt förlora sin fina smak. Även blommorna kan ätas och användas som dekoration.
Ramslöken anses lika verksam som vitlöken vid högt blodtryck samt sägs vara renanade för mage, tarm och blod. Den användes vid klostren för att framställa ett desinfektionsmedel. Den anses vara desinficerande vid hudutslag, svagt kärlvidgande vid åderförkalkning, lindrar leverbesvär och förebygger förkylningar. Den innehåller rikligt med C-vitamin och mineraler och har även använts mot sjukdomar hos boskap. För att vara verksam insamlades ramslöken före den första maj, då häxorna drog fram genom skogar och ängar och berövade växten dess läkekraft. Künzle, en gammal örtkunnig, präst, ansåg att ramslök renar mage, tarm och blod, men att den förlorar sin kraft om den torkas. Krossade blad lades som omslag på bölder och variga sår. Man kunde även droppa färskpressad saft av ramslök på såren.
Ramslökens skarpa lökdoft sägs avskräcka sorkar och mullvadar.
Kuriosa. Runt Kinnekullebygden firar man Ramslökens dag, i år den 23 maj. Massor av mat med ramslök och massor av aktiviteter.
Varning! Ramslöksblad kan förväxlas med liljekonvaljeblad, som är giftiga. När ramslöken skjuter upp sina blad tidigt om våren är bladskidan liten men utvecklad, till skillnad från konvaljen, vars blad kommer upp som en hårt rullad, smal strut. Den kan också förväxlas med tidlösans blad och tidlösa är också giftig. Råder det minsta tveksamhet, så nyp i bladet och lukta. Ramslökens blad luktar starkt lök och saknar dessuom liljekonvaljens rödvioletta bas.
Användning
Alla delar av ramslöken kan användas, blad, knopp, blomma och lök. Den har samma användning som vitlök, men här är det den nyskördade örten som används, inte löken.
Bladen kan ätas råa och hackade i sallader eller kokas med i maten. Den kan användas till pesto, smör, färskost, ramslökssalt, potatissallad, omelett, sill och i soppa. I varma rätter skall ramslöken tillsättas mot slutet, den är värmekänslig och kan lätt förlora sin fina smak. Även blommorna kan ätas och användas som dekoration.
Ramslöken anses lika verksam som vitlöken vid högt blodtryck samt sägs vara renanade för mage, tarm och blod. Den användes vid klostren för att framställa ett desinfektionsmedel. Den anses vara desinficerande vid hudutslag, svagt kärlvidgande vid åderförkalkning, lindrar leverbesvär och förebygger förkylningar. Den innehåller rikligt med C-vitamin och mineraler och har även använts mot sjukdomar hos boskap. För att vara verksam insamlades ramslöken före den första maj, då häxorna drog fram genom skogar och ängar och berövade växten dess läkekraft. Künzle, en gammal örtkunnig, präst, ansåg att ramslök renar mage, tarm och blod, men att den förlorar sin kraft om den torkas. Krossade blad lades som omslag på bölder och variga sår. Man kunde även droppa färskpressad saft av ramslök på såren.

Källor:
Kerstin Ljungqvist: Nyttans växter Calluna förlag 2011 Den virtuella floran Marguerite Walfridson: Krydderi. Kryddgårdens och köktes hemligheter LTs förlag 1986 Marie Hansson och Björn Hansson: Kryddväxter Norstedts 2010 Wandrille Micaux: Vilda växter. Blomsterordlista på fjorton språk Ingvar Svanberg. Människor och växter. Svensk folklig botanik från ”Ag” till ”Örtbad”. Bokförlaget Arena1998 Harald Nielsen: Läkeväxter förr och nu Forum 1976 Lena Israelsson: Klosterträdgårdar W&W 2008 Ramslök.se 2015-04-19 Rune Kalf-Hansen & Lisen Sundgren: Det vilda köket Bonnier Fakta 2014 Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf och Anders Pedersen: Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård Prisma och Svenska Turistföreningen 1998 Satu Frendin och Evy Olsson: Lök-arter Kronor & Örter (utan årtal