På norska heter den Sikori, på danska Cikorie, på finska Sikuri, på engelska Chickory och på tyska Wegwarte, på spanska Achicoria, på franska Chicorée, på italienska Cicoria comune

Namnet. Kallas även vägvårda, eftersom den ofta växer vid vägkanter. Namnet kommer från tyskans Wegwarte. Rektor Henriksson i Dals Rostock berättar följande om vägvårdan, ” En jungfru stod vid vägkanten när Jesus passerade. Han bad om ett glas vatten, men hon nekade honom hårdhjärtat. Som straff blev hon förvandlad till denna blomma. Artnamnet intybus var namnet på cikoria hos romaren Vergilius och antas komma av att den odlade cikorian har ihålig stjälk in-tubus.

Beskrivning. Flerårig ört. Stjälkarna är kantiga, styva, sega och strävhåriga och kan bli 80-150 cm höga. I stjälken finns en bitter mjölksaft. De flesta bladen sitter i en basal bladrosett, de är styvhåriga och parflikiga med tandad kant. Stjälkbladen, som är brett hjärtlika vid basen och stjälkomfattande, är kala på ovansidan och styvhåriga undertill. Cikoria blommar i juli-augusti med ljusblå blommor i blomkorgar, som sitter oskaftade i små grupper längs grenarna på den spärrgreniga stjälken. Roten är en lång pålrot, ibland delad, med bitter mjölksaft inuti.

Cikorian är punktlig, blomman sluter sig fem timmar efter det att den öppnats, samma tider dag efter dag, men olika tider beroende på breddgrad.

Utbredning och historia. Cikoria hör hemma i Europa, Nordafrika och Främre Asien. Vildväxande i sydligaste Sverige. Den växer ofta vid vägkanter på torr kulturpåverkad mark. I Mellansverige är arten mer sparsamt förekommande och ofta tillfällig.

Den odlades redan i det gamla Egypten, Grekland och Rom som grönsak och läkeväxt. Cikoria omnämns i en av de äldsta bevarade egyptiska texterna, den sk Papyrus Ebers, daterad till runt 1550 fKr. Den innehåller recept på hur man botar upp till 800 olika åkommor. Galenos, en grekisk läkare som levde under första århundradet eKr, kallade cikorian leverns vän. Första fynduppgift i Sverige publicerades år 1685 i Rudbecks Hortus Botanicus, men arten var känd redan under medeltiden. Det är dock, enligt Pater Kilian, inte lätt att följa cikorians öden under medeltiden, eftersom nästan alla namn som de medeltida författarna kände till på cikoria också användes på ringblomma. Hildegard av Bingen var den förstå som intresserade sig för örten som klostermedicin. Hon rekommenderade den som medel mot heshet och som matsmältningsbefrämjande medel.

Arter och sorter. Det finns två arter av cikoria, som båda har gett upphov till olika undergrupper och en mängd olika sorter. Många sorter används till sallad, de flesta är italienska eller franska och smakar mer eller mindre beskt. Till den vanliga cikorian (Cikoria intybus) hör rosensallat och endivesallat. Den senare drivs ofta fram i totalt mörker för att få en mildare smak.

Den andra arten heter sydcikoria (Cikoria endivia). Till den hör salldssorterna escarolesallat och friséesallat.

Enligt Kari Vetlesen är cikoria främst en grönsak och salladsört. Den finns i flera varianter; med gröna, bleka eller röda blad. De gröna (C. intybus var. foliosum) kallas sommarcikoria eller bara cikoriasallat, de med bleka blad kallas julsallat, de röda kallas radicchio. Endiv (C. endivia) är också en sikoriaart och kallas även sydcikoria.

Rotcikorian är en undergrupp med sorter som används till kaffesurrogat och djurfoder.

Cichorium intybus ’Magdeburg’ och ’Brunswick’ är de bästa för skörd av rötter, som skall användas som kaffesurrogat.

C. intybus (’Pain de Sucre’) – ’Pan di Zucchero’ ser ut som sallat och kan använda på samma sätt.

C. intybus (’Rossa di Verona’) – ’Rossa di Verona Tardiva’ Rosensallat. Har röda blad, som är goda i sallader.

C. intybus (’Brussels Witloof’) – ’Di bruxelles’ Endiviasallat. Odlas för bladskotten skull, som bleks till endiviasallat.

Myter och legender.  Hennes älskade gick till sjöss och kom aldrig tillbaka, därför grät flickan tills hennes blå ögon förvandlades till blommor, till cikorians blommor, enligt sagan.

Myrornas syra kan färga blommorna röda, lägg en cikoriablomma på en myrstack och se vad som händer!

Enligt folktron skulle den som på Jakobs dag hittade en cikoriaplanta med vita blommor gräva upp den under tystnad med hjälp av ett mynt. Om han eller hon sedan bar den på sig, skulle han eller hon vara osårbar för hugg- och stickvapen.

Odling. Cikoria trivs i lätt, helst kalkhaltig jord i soligt och öppet läge. Så fröna på våren eller sensommaren, täck med perlite. Låt de små plantorna övervintra under täckning i ouppvärmt växthus eller på fönsterbräda i kallt rum. På våren kan de sås direkt på friland.

Skörd. Rötter kan grävas upp under hela sommaren, men lämnas vanligen att växa till hösten. Lyft upp roten och korta den till 20 cm. Ta bort alla sidoskott och blad och förvara roten mörkt i torr sand.

Endiviasallat. Sallaten drivs fram ur rötter på vintern i värme och mörker, som bleker de nya skotten. Bered jorden på en plats i trädgården, som är välgödslad och väl bearbetad. Plantera inte i nygödslad jord eftersom det kan få rötterna att dela sig. Så frön tidigt på våren i 1 cm breda såbäddar med 30 cm mellan varje rad. Gallra till ca 10 cm mellan plantorna. Vattna växtplatsen ofta vid torka. Rensa bort ogräs. På senhösten är det dags att försiktigt gräva upp rötterna till drivning inomhus. Skär av blasten 5 cm från bladfästet, så att roten får en krona och skär sedan av rotspetsen så att plantan blir ca 20 cm. Plantera rötterna tätt i en låda med lerhaltig jord. Rotkronan ska ligga i nivå med jordytan. Vattna och täck med en annan låda. Endiviasallaten måste växa i totalmörker för att inte bli bitter i smaken. Lådan ska helst stå på en plats där temperaturen är 15-20° och aldrig under 10°. Efter 4 veckor har sallaten blivit 15-20 cm hög och är klar att skörda. Genom att bryta av sallatshuvudet försiktigt istället för att skära av det, kan du få en andra skörd. Den sallaten blir mindre och mindre knuten, men lika god. Hela växtproceduren kan upprepas. När alla plantor har vissnat ner gräver du upp rötterna, putsar dem och förvarar dem mörkt i sand på frostfritt ställe. Driv sedan fram sallat när du vill. Ett varningens ord – plocka inte endiviasallet långt i förväg, bladen blir slaka redan efter en timme i ljus.

Innehåll. Roten innehåller kolhydratet inulin (12-15% i färsk rot, 50-60% i torkad, odlad rot), från vilket man industriellt kan framställa fruktos, en sockerart som tolereras av diabetiker. Den innehåller också fett, proteiner samt bitterämnena lactucin och lactucopicrin (seskviterpen-laktoner lokaliserade i mjölksaften). I bladen dessutom vitamin C, K, P och dikaffeylvinsyra.

Användning medicinskt. Som läkeväxt mot skiftande sjukdomar, främst som medel för magen, levern och gallan. Den innehåller bitterämnen och simulerar aptiten och matsmältningen samt har renande verkan på blodet och urinvägarna. Bladen har använts mot gulsot och mjältbesvär, något som dock inte kan rekommenderas. Avkok av roten är milt laxerande, urindrivande och stärkande. Kan lindra smärtor vid gallsten och njursten samt inflammationer i lever- och njurtrakten.

I alternativmedicinen används cikoria inte bara till behandling av lever- och gallstörningar utan också vid tillstånd av allmän fysisk svaghet och vid akne. Inom folkmedicinen har roten använts mot bland annat matsmältningsproblem, inälvsmask och som aptitretande medel. Avkok på örten använts som omslag på sår och bölder.

Enligt boken ”Ditt husapotek – huskurer från det egna skafferiet” (redaktör Matilda McCarthy Berg) har cikorian en probiotisk effekt och att studier visat att den kan gynna tillväxten av nyttiga bakterier som är bra för tarmfloran och immunförsvaret.

Användning kulinariskt. Skotten skärs till sallad. Rostad cikoriarot har haft stor användning som kaffesurrogat. Fortfarande dricks cikoriakaffe i många länder, ofta blandat med vanligt kaffe. Unga rötter kan kokas och ätas som grönsak. Blommorna kan blandas i sallader och knopparna kan syltas. På sommaren lägger man späda blad i salladen, på vintern blekta blad. Endiviasallaten kan också ångkokas hastigt och ätas med smör.

För att göra kaffesurrogat tar man tjocka rötter och tvättar, skivar och torkar dem i mild värme. Därfter rostas de och mals.

Användning övrigt. Man kan odla cikoria till foder åt djuren.

Kokning av blad ger blått färgämne.

Varning. Personer med gallstenssjukdom bör rådgöra med läkare före användning. I sällsynta fall kan intag av cikoria förorsaka allergiska hudreaktioner. Alltför stor konsumtion kan påverka ögats näthinna och försämra dess funktion.

Matsmältningsbefrämjande cikoriate. Häll 2 dl kokande vatten över 1 tsk ört av cikoria, låt sjuda i 20 minuter och sila sedan. Drick 1 kopp i små klunkar 2-3 gånger dagligen före måltiderna vid väderspänning och allmänna matsmältningsbevär.

Lisbeth Flising

Källor:

Kerstin Ljungqvist: Nyttans växter  Calluna förlag 2011 och 2016

Den virtuella floran

Lesley Bremness: Vår örtabok  Prisma 1988

Det Bästa: Örtmedicin och växtmagi 2001

Wikipedia – sv.wikipedia.org 20170316

Pater Kilian: Lilla Klosterapoteket  W&W 2005

Jekka McVicar: Örtaboken  Wahlströms 1994

Björn Aldén och Svengunnar Ryman: Våra kulturväxters namn  formas 2009

Kari Vetlesen: Kryddlexikon  Optimal Förlag 2012

Matilda McCarthy Berg (red): Ditt husapotek – huskurer från det egna skafferiet  Bokförlaget Semic 2015