Örtens dag och Årets ört

 

Årets ört 2019– de nominerade örterna

De nominerade örterna är: björnrot, kryddtimjan, kungsmynta, maskros och mjölkört eller mjölke

I år vann Maskros

 Björnrot Meum athamanticum

Namnet meum har anknytning till det grekiska maia som betyder barnmorska och grekiska maiosisi som betyder nedkomst. Björnrot användes inom medicinen för att underlätta förlossning. Namnet björnrot kommer av det tyska namnet Bärwurz som troligen är en missuppfattning eller en sammandragning av ordet Geburtwurz, där Geburt betyder födelse eller förlossning och Wurz krydda och Wurzel rot.

Björnrot är en flerårig 30-60 cm hög aromatiskt doftande ört med mörkt gröna blad, som liknar bredbladiga, täta dillblad. Rotholken är klädd med brunt fiberrikt hölje, trådar av gamla bladskaft, och kan nästan se ut som en björntass. Blommar tidigt i juli med vita flockblommor som ibland blir lite rödaktiga i topparna. Doften är svår att beskriva, det finns många olika förslag, t.ex. som en blandning av libbsticka och kvanne, eller en blandning av dill, curry och selleri.

 Björnrot har använts mot olika kvinnosjukdomar, mot hysteri och magplågor. Färska eller torkade och malda rötter kokades förr i vin eller vatten och användes vid olika magproblem, av roten framställdes ett magstärkande brännvin. Man kunde också smaksätta likör och sprit.

 Rötterna kan användas som grönsak och bladen är goda i fisk-, ägg- och kycklingrätter, soppor, i salladssåser och sås till fisk. Man kan också ha blad i sallad.

Bladen uppges ge en sötaktig smak åt kornas mjölk.

 

Kryddtimjan Thymus vulgaris

Släktnamnet Thymus kommer av grekiskans thymon/thymos, som i sin tur kan härledas från det grekiska verbet thyein som betyder dofta, eller av det grekiska ordet för rökelse thymiama. Namnet användes under antiken om såväl timjan som kyndel och syftade på såväl deras doft som användningen som rökelse. Det finns massor av olika arter och sorter av timjan.

 Kryddtimjan är en flerårig, 5-30 cm hög vintergrön, starkt förgrenad halvbuske. Stjälken är kantig, grönbrun och från andra året vedartad. Bladen är vintergröna, motsatta, oskaftade och små. Den blommar i maj-oktober med rosa eller vita tvåläppiga blommor. Kryddtimjan är den mest aromatiska av alla timjanarterna. Torkade blad har starkare smak än färska vinterblad.

 Timjan har stått som symbol för mod och tapperhet. Under antiken drack grekiska och romerska soldater vin kryddat med timjan för att bli starka och djärva i strid. Egyptierna använde timjanolja vid balsameringar och i parfym.

 Romarna brukade den som luftrenare inomhus och troligen var det under romarnas erövringståg i Europa som timjan kom att hitta vägen norrut. Hos romare, greker och nordbor stod timjan också för kärlek och fruktbarhet.

 Timjans antiseptiska egenskaper utnyttjades även i domstolarna, eftersom både rosmarin och timjan ansågs kunna skydda mot tyfussmitta från fängelserna. Timjan befriade från mardrömmar, svårmod och melankoli.

 Timjan har använts i matlagning under många århundraden som en vardaglig krydda. Timjan verkar aptitretande och underlättar vid matsmältningen samt hjälper till att bryta ner fet mat. Krydda i grytor och soppor, särskilt ärtsoppa. Timjan passar till nästan all sorts mat.

 Eterisk olja av kryddtimjan är en av de mest bakteriedödande eteriska oljorna och verksam mot ett brett register av bakteriekulturer. Den är starkt hudirriterande och ska aldrig tas koncentrerad på hud utan blandas i t ex oliv- eller rapsolja. Den används vid framställning av tandkräm, mun- och gurgelvatten samt andra hygienartiklar.

 Den eteriska oljan tar död på mygglarver. Bina älskar timjan, som ger god honung.

 Starkt avkok av bladen är bra desinficeringsmedel i hemmet. Oljeessens blandad med alkohol sprayas på papper och herbarieväxter till skydd mot mögelsvampar.

 Att tugga på timjanblad hjälper vid dålig andedräkt.

Avkok av bladen stimulerar blodcirkulationen, används i bad och ångbad för ansiktet. Man kan skölja håret med timjan- och rosmarinavkok mot mjäll.

 Den medicinska verkan är upphostningsbefrämjande, kramplösande, bakteriedödande och aptitstimulerande. Innehållet av eterisk olja med tymol gör att den verkar slemlösande och bakteriedödande vid halsont och hosta. Timjan används ännu vid akut och kronisk hosta och kikhosta. Timjansirap användes som slemlösande och hotstdämpande framförallt till barn. Timjan har även använts mot förkylningar i allmänhet.

 

Kungsmynta   Origanum vulgare

Kungsmynta är ingen mynta även om det verkar så på namnet. Andra namn på kungsmyntan är dosta, konig och vildmejram.

 Kungsmynta är en flerårig,  30-70 cm hög ört. Stjälken är ofta rödaktig, blommorna är rosa-röda till karminröda, sällan vita.

 Det finns  olika trädgårdssorter av kungsmynta, en del har olikfärgade blad, andra har krusiga blad eller är mer kompakta i växtsättet.

 Denna vår vilda oregano kan användas som krydda framför allt i färs-, kött- och tomaträtter, pizza och sallader. Används i marinader och vinäger. Smaken är mycket mild och har inte samma utpräglade kryddsmak som den grekiska oreganon. Smaken beror dock på var plantan växer. En planta som växer på ett varmt och soligt ställe får starkare smak än en planta som växer på en svalare och skuggigare plats.

Raita gjord på yoghurt, mynta, gurka, vitlök och salt är gott och användbart till mycket.

 Kungsmyntan gör sig bra i teer och ansågs förr vara en bra inhemsk ersättning för äkta kinesiskt te.

 Mynta är den enda bitterörten som inte smakar bittert, den eteriska oljan mentol döljer den bittra smaken. Te på mynta används mot illamående. Badda med infusion av mynta vid klåda.

 Kungsmyntan användes förr som magiskt skydd mot allehanda onda makter.  Under häxprocesserna röktes med kungsmynta för att djävulen inte skulle kunna undsätta de kvinnor som troddes vara häxor och tillhöra den onde.

 Den ansågs hjälpa mot så skilda åkommor som tandvärk, lungsot, hund- och ormbett, skabb, vrede och melankoli. Mest verksam bör den dock ha varit som slemlösande medel vid hosta och för att stimulera matsmältningen. Den innehåller eterisk olja som verkar bakteriedödande och slemlösande. En kryddpåse med nyplockade skott av kungsmynta sägs ha en välgörande verkan vid stelhet i halsen.

 Origanumarter är mycket omtyckta av fjärilar, humlor och bin. Används i potpurrier

 

Maskros Taraxacum spp

Att maskrosen inte har specifikt sortnamn beror på att den är så flexibel och komplicerad. Den förökar sig både sexuellt och asexuellt, vilket bidrar till en mängd olika småarter. Så många att man delar upp dem i artgrupper, sektioner, vi skriver här mest om gruppen ogräsmaskrosor. Namnet maskros kommer av att det ofta finns små insektlarver i blomman, som man kallade maskar.

 Unga småblad kan användas i sallad (om man täcker dem med tex en hink, så blir de mindre beska). Bladen är rika på A- och C-vitamin. Blomkorgarna, särskilt knopparna, är ätbara, stek med lite lök och kryddor. Man kan också göra vin på dem. Rötterna, som är kolhydratrika, kan användas i soppor, stuvningar, gratänger, biffar och plättar, koka rötterna i ca 20 minuter, så blir de mindre beska. Av blommorna kan man koka maskrossirap, som fungerar som veganhonung. Maskrosmarmelad är riktigt gott. I Anemette Olesens bok "Maelkebøtten i mad og medicin" finns massor av recept med maskrosor.

 Rötterna har använts som kaffeersättning, de torkades, rostades och maldes som kaffe.

 Som medicinalväxt har den varit känd länge och användes mot en mängd olika besvär. Hela örten kan användas, rot, blad, blommor och stjälkar. Den innehåller bitterämnet taraxacin. Rötterna verkar aptitstimulerande, gall- och urindrivande (på franska kallas den pissenlit, som betyder kissa i sängen), stimulerar levern. Ämnet kolin hjälper levern/gallan att spjälka fett. Den används även vid mag-tarmkatarr, förstopping, högt blodtryck, eksem, hudproblem.

 Maskrosens mjölksaft innehåller kautschuk (naturgummi) och en art kan odlas för gummiframställning.

 Maskrosor är utmärkta biväxter med värdefull nektar och pollen och ger varje år stora mängder honung.

 Med maskrosor kan man ha roligt, många lekar. Av ringarna kan man göra kedjor, av blommorna kransar och om man rispar upp en stjälk och slänger den i en vattenpöl så krullar remsorna snabbt ihop sig.

 

Mjölkört eller mjölke, rallarros Chamaenerion angustifolium (Epilobium angustifolium)

Vildväxande, flerårig, kal, nästan ogrenad ört som kan bli upp till 150 cm hög. Strödda, lansettlika blad, mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Den blommar i juli-augusti med rosaröda blommor i en lång toppställd pyramidformad klase. Mjölkört är allmän i hela landet och växer gärna på sandiga marker men också på hyggen.

 Ett bevis på hur vanlig den är, är att den har 85 lokala namn, tex rallarros, himmelsmjölk, skogsflamma, brudabloss, mjölke.

 Bra foderväxt. Den mjölkliknade växtsaften ansågs vara ett tecken på att den kunde öka mjölkproduktionen hos både kor och människor. Den har faktiskt vätskedrivande verkan. Sammandragande och sårrenande egenskaper.

 Te på bladen kan användas som mun- och gurgelvatten. Infusion lindrar blåsor i munnen.

 Fröhåren har använts till garn och ljusvekar eller stoppats som fyllning i kuddar och täcken.

 Mjölkört innehåller höga halter av C-vitamin. De unga bladen kan äts som sallad eller spenat och de 1-2 dm höga skotten kan kokas som sparris. Skotten kan gnidas in med olja och ungsbakas, de blir frasiga som grönkålschips. Roten kan kokas, stuvas eller gratineras. Smaken är ganska besk, men blir bättre om man först förväller den, häller av kokvattnet och sedan kokar den i femton minuter.

 Förr rostades roten till kaffeersättning. Torkade och malda rötter har använts till att baka bröd av i nödtider.

 Bladen är mycket bra till te. Om de fermenteras (eller oxideras) smakar de nästan som äkta kinesiskt te. Har använts som ersättning eller förfalskning, särskilt i Ryssland, Koporje, i slutet av 1800-talet. Man använde en 40 %-ig utdrygning. Förfalskningen uppdagades då det visade sig att man sålde dubbelt så mycket te som man köpte in.

 

 

Årets ört 2018.

Varje år utser Svenska örtasällskapet Årets ört. Styrelsen nominerar fem örter och medlemmar och allmänhet röstar fram vinnaren. I år vann Fläder. 

De nominerade var fläder, spansk körvel, kryddsalvia, röllika, och stevia. 

Fläder

Härdig buske eller litet träd som blir ca 5-7 m hög. Bladen är motsatta, parbladiga med uddblad. Blommorna är små, vita - gulvita i juni-juli i platta flockliknande blomställningar. Bruterna är svartvioletta med syrligt smak och mognar i september-oktober.

I nordisk mytologi är den tillägnad kärleks- och fruktarabtsgudinnaan Freja. Mycket skrock förknippas med flädern. Man trodde att det bodde välvilliga väsen i trädet om man behandlade den väl och därför planterade man fläder nära huset. Planterad vid bakdörren skyddade den mot ondska och svart magi, skrämde häxor på flykten och såg till att blixten inte träffade huset.

Fläder är nyttig på många olika sätt. Fläderblomssaft är en självklarhet. Saft på blommorna används till sorbet. Te på fläderblommor är bra vid fökylning och det är svett– och urindrivande. Det kan också användas till ögonvattten, till att badda mot brännsår och bra för hyn. Gurgelvatten kan lindra vid halsont. Bären har en milt laxerande och svettdrivande verkan och kokade med socker kan de användas mot förkylning och hosta. Man kan även göra likör på bären. Bladen användes förr mot skabb och klåda. Färsk bark verkar kraftigt laxerande och kräkframkallande.

Dekokt på bladen verkar avskräckande på insekter. Bären ger ett lavendelblått eller violett färgpigment med alun som betningsmedel. Träet är populärt bland hantverkare.

 

Spansk körvel  Myrrhis odorata

Flerårig. Kan bli upp mot 1,5 m hög. Bladen är stora, finflikiga och brett trekantiga, ormbunksliknande. Färgen är ljusgrön, ofta med vita fläckar. Stjälken är ihålig och finhårig. Vita blommor i flockar i maj-juni. Tål både skugga och full sol. Körveln kommer upp tidigt på våren och försvinner sent på hösten.

Odlades som grönsaks- krydd- och medicinalväxt under medeltiden och fördes till Sverige av munkarna. Den kokta eller syltade roten ansågs skydda mot pest och koppor. En salva av roten ströks på allehanda sår. Den ansågs vara bra vid snuva och håll, kunna bota ormbett och läka lungsot.

Körveln har svagt urindrivande och lätt laxerande verkan. Den uppges även vara slem- och kramplösande har har använts vid förkylningar och problem med aptit, matsmältning och gaser. Några gröna frukter kan stimulera tarmrörelserna vid trög mage. Den anses också ha blodtryckssänkande verkan.

Bladen är goda, särskilt på våren, med sin saftigt söta laktris/anisssmak. De kan ätas som de är eller användas i sallader, omeletter, soppor, bröd och på smörgåsen eller som en annorlunda variant av persilja, De gröna, färska fröna har varit uppskattat godis i alla tider och kan även användas i fruktsallader, glass, likörer (chartreuselikör), gurkinläggningar och som brödkrydda. De har även använts som ersättning för kaffebönor. Roten kan rivas färsk i sallader, syltas eller kokas.

Finklippta blad kan används som sötningsmedel av diabetiker eller för dem som vill minska på sockret. De passar exempelvis i rätter med rabarber, krusbär och vinbär och ger en söt, mindre fet smak åt grädde.

Krossade frön kan användas till möbelpolish. Blommar tidigt och uppskattas därför av biodlare.

 

Salvia Salvia officinalis

Ganska härdig halvbuske. Blir ungefär 60 cm hög och får ljuslila till blå blommor under sommaren. Bladen är smala, ovala, har tydlig struktur och är mycket aromatiska.

Salvia har haft högt anseende som läkeväxt. Grekerna ordinerade salvia mot magsår, lungsot och ormbett. Romarna höll den för helig och upprätthöll vissa ceremonier vid insamlandet. Man måste ha rena kläder, rena fötter och offra mat innan insamlandet kunde börja.

Salvia sades vara bra för hjärnan, vettet och minnet. Ett hett avkok av salvia är välgörande vid förkylningar. Te bryggt på salvia med lite äppelcidervinäger används som gurgelvatten vid halsont eller halsfluss, vid inflammerat tandkött och munsår. Hämmar svettutsöndringen och minskar mjölkproduktionen, underlättar avvänjning av bröstbarn. Den är blodsockersänkande.

Salvia är bra som matkrydda och till te. Som krydda är den i allmänhet bäst oblandad. "I kökets stora opera är salvian en nyckfull primadonna, helst vill hon ha scenen för sig själv." Salvian hjälper magen att ta hand om fett, men man kan använda den även i mager mat. Blommorna kan strös på sallad eller bryggas till ett balsamiskt te. Man kan blanda salvia i mjukost eller doppa i smet och fritera, doppa späda blad i lätt vispad grädde och servera med apelsin och socker. Man kan göra salviavinäger och salviasmör.

Långvarigt bruk av salvia, eller intag av större mängder kan ge förgiftningssymptom. Salvia innehåller nämligen, i likhet med malört, det giftiga ämnet thujon.

 

Rölleka  Achillea millefolium

Flerårig. 30-70 cm hög. Upprätt, styv stjälk. Bladen är 2-3 gånger parflikade, många, håriga flikar. Blommorna är vita eller rosa i små korgar i platta kvastlika ställningar i juni-juli

Redan för 4000 år sedan ansåg kineserna att växten hade undergörande egenskaper. Rölleka förknippades också med magi. Under fornengelsk tid sades den ge kraft mot ondska.

I folkmedicinen användes länge ett spritutdrag av rölleka, sk millefoliumbrännvin, invärtes och utvärtes mot en hel rad sjukdomar och krämpor. Röllekans torkade blomkorgar var tidigare officinella och användes som magstärkande medel.

Röllekan motverkar infektioner och är sårläkande, febersänkande, kramplösande samt bra för matsmältningen. Anses också förbättra oregelbundna menstruationer. Bra till munvatten vid inflammerat tandkött. Tryck friska blad mot skärsår efter rakning.

Enligt nyligen gjorda tester är röllekan den mest effektiva växten mot myggor. Färska blommor eller blad gnids på huden så att växsaften kommer ut.

Röllika är växtdoktorn i trädgården. Dess rötter avsöndrar ämnen som anses förhöja sjukdomsresistensen hos växterna i dess närhet. Den anses också intensifiera medicinska egenskaper hos andra örter och förstärka deras doft och smak. Ett litet blad anses kunna skynda på förmultningen av en hel skottkärra färsk kompost. Avkok ger ett kopparhaltigt gödselmedel.

I många länder har man för att öka hållbarheten hos vin brukat hänga en påse med röllekafrukter i vinfaten. Den har också använts för att blanda i snus och tobak och har därför fått namn som farfarstobak och farmorstobak. Barn har i sina lekar använt röllekans stjälkar som papiljotter. Håret rullades upp runt stjälken, som är seg och bra att knyta med.

De späda bladen kan användas i sallader eller i mild ost-dipsås.

För stor dos ger yrsel och huvudvärk. Skall alltid användas med måtta och aldrig under längre perioder, eftersom den kan orsaka hudirritationer. Skall inte användas av gravida kvinnor.

 

Sötflockel  Stevia rebaudiana

Sötflockel härstammar från Sydamerika, där bladen har använts av Guaranay-indianerna som sötningsmedel av främst te och som hälsoplanta och medicin i mer än 1500 år.

Flerårig i princip, rötterna är fleråriga men tål inte frost. 50 - 70 cm hög. Bladen är ljus- till mörkgröna. Bladformen är varierande hos olika sorter. Blommar med små vita blommor då dagarna blir kortare. Rötterna är ytliga, bildar få smårötter och tränger ner ca 15 – 25 cm i jorden. De ovanjordiska delarna av växten vissnar ner på hösten. Sötflockel föredrar fuktig, grovkornig, sandig, sur mark eller kompostjord. Vill ha temperatur över 10°.

Sötflockel är den sötast smakande växt vi hittills känner till, den saknar de negativa effekter som vanligt socker har. Den söta smaken kommer av glykosiden steviosid, av vilken halten i bladen kan vara upp till 10%. Torkade steviablad är upp till 30 gånger sötare än vanligt socker, ett koncentrat av steviosid kan vara upp till 300 gånger sötare. Den är ett alternativ till vanligt socker och konstgjorda sötningsmedel. Den kan användas i kalla och varma rätter.

Sötflockel använts i kakor, glass, sylt, youghurt, tuggummi, läskedrycker och olika slags hudvårdsprodukter – i Japan, där den är tillåten. Förbjuden i kommersiell användning på många håll, eftersom den konkurrerar med sockerindustrin, men har börjat tillåtas i högraffinerinerad form, steviolglykosid (E 960). I EU är steviolglykosider godkända som livsmedelstillsatser. Örten stevia är bara tillåten att använda som te, örtte eller fruktinfusion.

Bladen passar även utmärkt att använda i sallader och till matlagning och bakning. En halv tesked pulvriserade steviablad motsvarar ungefär två decilliter socker. Sötflockel kan dock inte kristallisera eller ge konsistens som vanligt socker och inte ersätta socker i jäsdegar.

Sötflockel är värdefull för den, som vill minska i vikt, eftersom den inte innehåller några kalorier och minskar suget efter söt och fet mat. Den anses också minska begäret efter tobak och alkohol och anses dessutom bra för tänderna och verksam mot karies och plackbildning.

Växten har också visat sig verksam vid behandling av diabetes och problem med låg blodsockerhalt, högt blodtryck, hjärtbesvär samt hudproblem som acne. Dessutom motverkar den bakterier och svampinfektioner. Den sägs också hjälpa mot förkylning och influensa.

Några negativa effekter har inte kunnat påvisas vid normal användning. Vid mycket höga doser kan den blodtryckssänkande effekten blir för stark och personer med diabetes skall också vara försiktiga med höga doser av sötflockel.

 

 

 

 

Årets ört 2017

Årets ört 2017 blev LIBBSTICKA

 

Libbsticka (Levisticum officinale)

En 80-200 cm hög, flerårig ört. Redan de gamla grekerna tuggade libbsticka för att underlätta matsmältningen och för att bli av med besvärande gaser i magen. Libbstickan kom till Sverige med munkarna och var allmänt odlad på 1500-talet. Roten tjänade då som surrogat för peppar. Kulinariskt kan hela örten användas, blad, stjälkar, frön, rot. I soppor, grytor och grönsaksrätter kan den ersätta buljongtärningar och på det sättet minska saltet i maten. Medicinskt är den användbar på många olika sätt, lugnande och aptitstimulerande. Roten har slem- och kramp-lösande verkan och används mot munsår, luftvägsbesvär, blåskatarr och menstruationssmärtor. Roten har också använts inom veterinärmedicin. Rektor Henriksson skriver att i Dalsland planterades hon vid bostäderna ifall vägglöss hade inkommit, för att fördriva dessa och för att hålla ormarna på avstånd. De hindrade också häxor och troll att komma in i huset och skyddade mot pest. I Tyskland ansågs den öka könsdriften något fantastiskt.

 

 

Årets ört 2016

Årets ört 2016 blev BLÅBÄR

Drygt 70 röstsedlar hade vi fått in och blåbär vann med stor majoritet. Bland dem som röstat på just blåbär drog vi en vinnande röstsedel och det blev Lena Asp. Vi har skickat en kasse med Örtasällskapets logo på till henne. GRATTIS!

I nästa Örtablad kommer du att kunna läsa mer om denna förträffliga ört.

Blåbär:

 

Blåbär finns tillgängliga i stor del av Sveriges skogar och är viktiga både för djur och människor. Torkade bär kunde förr köpas på apotek. Ett superbär fullt med nyttigheter och härlig färg som används både till nytta och nöje. De har förmåga att ta död på bakterier och virus och har använts både mot diarré och ögonproblem. Även bladen har använts i hushållet. Aska av blåbärsris användes som tvättmedel och busken som garvämne vid läderberedning.

 

Styrelsen har nominerat följande kandidater till årets ört 2016:

Blåbär:

Blåbär finns tillgänglig i stor del av Sveriges skogar och är viktig både för djur och människor. Ett superbär fullt med nyttigheter och härlig färg som används både till nytta och nöje. Även bladen har använts i hushållet.

Vinterkyndel:

Vinterkyndel är en så mångsidig ört. Det latinska namnet hänvisar till den mytiska Satyren, som ägnade dagar och nätter åt älskog och sågs ihop med Dionysos, som var vinets, fruktbarhetens och livsglädjens gud. Den har naturligtvis ingått i kärlesdrycker. Används som en fin kombination av smakhöjande och gashämmande verkan till kål och bönor.  Kyndel kan även användas i hushållet, som skönhetsmedel, en värdefull planta för bin.

Åkerfräken:

En ört som ses som ett otrevligt ogräs men som har en fantastisk kombination av kisel och andra näringsämne. Te på örten används mot urinvägsproblem men den sägs också ha effekt på bindväven m.m. användes också i hushållet bl.a att skura kastruller med. Åkerfräken har sedan urminnes tider funnits i människans närhet och innan dess fanns det med dinosarierna fast då i kolossalformat.

Isop:

Härdig delvis städsegrön perenn med blålila, rosa eller vita blommoroch smala aromatiska blad. Kallas ibland för nordens rosmarinska blad eller nordens rosmarin. Blommorna i grönsallader. Blad i små mängder gör fet mat mer lättsmält. Har haft status som universalmedel. När pesten härjade brändes isop i kyrkorna för att desinficera luften. Avkok på isop för att lindra vid hosta, kikhosta, astma, bronkit och infektioner i övre luftvägarna. Isop har även rogivande och slemlösande verkan. Te på de torkade bladen kan drickas mot hosta. För utvärtes bruk till blåmärken och brännsår. Isaop ingick i kyrkbuketten som kvinnorna brukade ha med till kyrkan för att ha någon uppiggande att lukta på under de långa predikningarna.

En:

Enen är en städsegrön, rikt grenad buske eller litet träd. Under antiken var enen ett heligt träd och hade stor mytologisk betydelse. Det är en tvåbyggare, de gula hanblommorna liknar små kottar och sitter i små knippen i barrvecken. Första året är bären gulgröna, andra året grönaktiga och tredje året är de blåsvarta och mogna. Enbären innehåler eterisk olja med alfapiner och terpineol. Terpienol är starkt urindrivande- Man kan tugga några enbär mot dålig andedräkt och infekterat tandkött. Bad på enriskvistar är uppfriskande, sägs lindra muskelsmärtor och reumatiska besvär. Enbär stimulerar aptiten och befrämjar matsmältningen. God krydda till vilt. Kryddar gin, genever och likörer.Enens ved har använts till finslöj, gärdsgårdsstörar och korgar. Förr åt man enbär mot alla slags förgiftningar. Överdosering och användning vid njurinflammation kan förorsaka njurskador.

 

Årets ört 2015 Ringblomma

Ringblomman röstades fram som årets ört. Röstningen ägde rum på Älvsjö trädgårdsmässa och på örtasällskapets årsmöte. Ringblomman är en fantastisk ört med många användningsområden. Mest känd är den kanske i hudproduktur pga sin mjukgörande och adstingerande effekt. Vackert orange eller gul och går utmärkt att äta. Läs mer om ringblomma här

Årets ört 2014 Älgört

Älgört är vanlig i hela landet, den växer på alla typer av fuktig mark. När man skördar så plockar man späda blad innan blomningen och blommorna plockas nyutslagna. Används färska eller torkade, men spara dem inte längre än ett år.

Älgörten har en mustigt söt nästan berusande doft, något som förr ansågs glädja sinnena och göra hjärtat lyckligt. I olika böcker anges doften som mandeldoft eller honungsdoft. Doften överförs lätt till drycker, som blir söta och goda med en mandelaktig smak. Saft på älgörtens blommor kan göras med samma recept som man gör saft på fläderblommor. Man bör dock tänka på att den har medicinska egenskaper. Bladen är mycket goda i örtteer, allra godast om de plockas på våren. Under första världskriget användes de som ersättning för te och under andra världskriget använde samerna växten som substitut för kaffe.

Örtens dag 2013

I Göteborg firade vi örtens dag den 3 augusti genom att hålla en guidning i örtagården i Botaniska trädgården. Guidningen fanns med i Botaniskas program och vi hade annonserat den på Örtasällskapets hemsida. Årets ört Kvanne presenterades.

 

Årets ört 2013

Kvanne angelica archangelica

Svenska örtasällskapets motivering: Kvanne är en inhemsk nordisk ört. En av de få som munkarna tog med sig tillbaka till kontinenten. Kvanne har en intressant kulturhistoria, man säger att ärkeängeln Rafael (eller Mikael, kvanne blommar vid Mikaeli) berättade för människorna att kvannen avvärjde pest, neutraliserade verkan av olika gifter och gav ett långt liv.Kvanne är både grönsak, godis, läkeväxt, krydda, smakgivare, teört, snus och tobak. Samerna skattar den högt.

 Läs mer om kvanne

 

 

Årets ört 2013

 

Copyright 2008-2011, Svenska Örtasällskapet | E-post: info@ortasallskapet.se